Lang-Matt

När "Lang-Matt" kom till Blaxnäs

Ett säreget livsöde som slutade vid Finby bro

Omkring 1750 blev det möjligt att med böndernas tillstånd anlägga nybyggen på byarnas utmarker, men reformen blev ett slag i luften. På 1770-talet utfärdades därför nya bestämmelser för upphjälpande av rikets ekonomi och storskiftet genomfördes.

Staten utdelade därvid genom sin kommission av överskottsjorden lämplig mark åt hugade nybyggare. En av dessa nybyggare var kungens sporrmakare Christian Herbouth som hade fastnat för Blacksnäs (Blaxnäs) i Töjby, Finlands västligaste fastlandsudde, om man inte räknar med Kilpisjärvi längst i norr.

"Lang-Matt" (Christian Davidsson Herbouth) föddes i Stockholm den 12 juni 1747 och dog i slaget vid Finby bro i Närpes, där han kämpade tillsammans med sin svåger Anders Pehrsson Maars (Mars) den 20 juli 1808. Maars stupade även i slaget, massakrerad av ryska kosacker.

Matts föräldrar var David Herbouth, f 1707 i Tyskland, d 1760, och Maria Catrina, f Taubert 1724, d 1757. Fadern var bleck- och kopparslagare i Stockholm. De hade sammanlagt åtta barn, varav "Lang-Matt" alltså var ett. Deras barn hamnade på ett barnhem i Stockholm efter det att bägge föräldrarna avlidit.

Matt gifte sig 1775 med Brita Pehrsdotter Maars, f 1752 i Harrström, d 1838 i Korsnäs. I äktenskapet föddes sex barn, och ättlingar till dessa finns kvar än i dag. 

Enligt Venzel Nordgrens anteckningar mönstrade Matt på en bondeskuta i Stockholm, seglade över till Finland och steg i land i Blaxnäs. Han började skatta för nybygget 1786. Enligt Erik Sepänaho kallades han både socken- och finsnickare förutom bonde på Blacksnäs skattenybygge om 1/3 mantal. I bouppteckningen fanns sex tyska böcker antecknade.

När "Lang-Matt" kom till Blaxnäs fanns det inte någon väg dit, utan han måste sommartid färdas längs gamla strandvägen, och i Töjby reste han en riskoja för förvaring av kärran. Sedan fortsatte han ridande de fem kilometrarna till den vackra udden Blaxnäs, berättar Sigurd Öhrnberg.

Eftersom Matt var rikssvensk så har det rikssvenska kynnet gått i arv till hela befolkningen i Blaxnäs, konstaterar Öhrnberg. Den kännetecknas av "glittrande vänlighet, välvilja, frikostighet och förnöjsamhet", trots hårda levnadsvillkor.

Matt fick dock ganska snart sällskap av en annan nybyggare, Stenholm. Vad hände sedan? Jo, när Matts nybygge blev insynt blev också Starrörmossen underlagd nybygget, men när han skulle uppodla området infann sig grannen och påstod att det tillhörde honom.

I det läget reste Matt till Stockholm för att ta reda på hur det låg till med saker och ting. Där fick han veta att Stenholm hade sprungit i trapporna hos kungen och fått svart på vitt  på att Starrörmossen tillhörde hans nybygge. Matt kunde dock uppvisa insyningsprotokoll på att mossen var hans, och därmed var saken klar.

-8-

Sedan kom kriget 1808-09, där "Lang-Matt" var med. Enligt Zacharias Topelius berättelser var Matt kär i en flicka som dock gav sitt ja först om han skjutit så många ryssar som det fanns knappar i hans uniformsrock. 

Den legenden överensstämmer dock inte med den historiska sanningen. Enligt kyrkböckerna i Korsnäs avled Matt efter att ha massakrerats av kosacker i Finbyskogen.

Det berättas att när Matt kom till Nämpnäs med bondehären skall han ha uppmanat bönderna att ta till vapen, men många anförde betänkligheter. Då skall Matt ha stött bösskolven i marken och hotat skjuta dem om de inte följde med. Följden blev att de flesta ställde upp.

Striderna vid Finby bro den 20 juli 1808 blev emellertid slutet för "Lang-Matt" som blev något av en folkhjälte efter att ha fällt tolv ryssar i striden. En del av den sälbössa han använde finns troligen bevarad. 

Alvina Stenholm och hennes man köpte på 1940-talet ett gammalt torp på Stenholm nr 13, och där hittades enligt uppgift bössan upphängd under några bjälkar i taket. Bössan ropades sedan in för 9 300 mk på auktionen efter Alvina Stenholm 1989 av Ralf Nylund i Harrström som har den i sitt förvar. 

Helt säker på att det är "Lang-Matts" sälbössa kan man ändå inte vara.  Enligt vapenkännaren Bengt Lerviks i Vasa som studerat bössan kan bösspipan möjligen härstamma från "Lang-Matts" vapen, medan kolven och låset är av senare datum. Det har troligen tillverkats av låssmeden Rönnblad i Bergö (hästammande från "Mickas" på Norrback i norra Pörtom). Hembygdsforskaren  Helge Wikars (1920-2007 i Taklax påstod att den riktiga bössan som en gång funnits på Blaxnäs nr 12 såldes på auktion och hamnade hos Matts Skatlund i Harrström. 

När president Urho Kekkonen besökte Korsnäs 1961 fick han också motta en sälbössa från Harrström, vilken man trodde var "Lang-Matts", men den teorin har senare avfärdats. Bössan köpte man av Skatlunds arvingar för 12 000 mk, men det fanns ytterligare en släktbössa i huset och den blev kvar där. 

Kekkonen fick medvetet eller omedvetet "fel" bössa, hävdade Wikars som undersökte och fotograferade den andra bössan i Harrström.  Den bössa som Kekkonen fick förvaras i Nationalmuseum i Helsingfors. 

Bössan i Harrström hade ändrats till flintlåsbössa, men hade vackra ornament på träet och i metallen. Inne i kolven under ett lock hade man skrivit "Lang-Matts bössa", och stilen var Skatlunds. Den bössa som fanns hos Alvina Stenholm härstammade enligt Wikars från det torp som tillhört Karl Karlsson Hedlund och Beata Henriksdotter. Wikars teori om att bössan hos Skatlund var den riktiga "Lang-Matts" bössa avfärdas dock av vapenkännare som hävdar att just vapnet som Ralf Nylund ropade in är det enda som kan ha att göra med "Lang-Matts".

Sammandrag: B S

Källor: Venzel Nordgren: "Lang-Matts" ättlingar, släktutredning 1995

Sigurd Öhrnberg: Om storskiftets resultat i Korsnäsbygden

Mona Söderman: tidningsartiklar i  S-Ö 

Helge Wikars: artikel i Vbl 1989

Uppgifter av Karl-Olof Reinlund i Närpes och Bengt Lerviks i Vasa